- Vi hade ett personalmöte där vår rektor berättade om det förestående besöket. Hon sade till oss att le och säga att allt var bra, och att inte uttrycka klagomål eller önskningar. Den som visade missnöje utlovades ett hårt straff, till och med avsked! säger läraren Nina Adamouna.

Det officiella besöket kopplas av många ihop med de oroligheter som på senare tid förekommit kring stadens stora företag Granit, där hundratals anställda sagt upp sig i protest mot låga lönenivåer.

Källa: Regionby.org

Det började enligt Nahorny med att en kvinna ringde till honom och sa att hon ville träffas för att diskutera ”en sak som inte lämpar sig att ta per telefon”. Då han antog att det gällde någon lokal organisations angelägenhet gick han med på att möta henne.

- Kort efter att vi träffats på en busshållplats i staden stämde några civilklädda män med militärisk hållning in i samtalet. De intresserade sig för min relation till de belarusiska kristdemokraterna och förutspådde mig en ljus framtid i organisationen om jag bara engagerade mig. I utbyte mot information lovade de att låta mig vara ifred, berättar Aleh Nahorny.

När han vägrade ta erbjudandet klargjorde de att ”andra former” av samtal i så fall var att vänta. Några dagar senare dök okända män i civila kläder upp på Nahornys arbetsplats:

- Utan att upplysa mig om vilka de var förde de ut mig i korridoren och meddelade att en viss kvinna ville anmäla mig för att ha stulit hennes pass. Om det inte gick att göra en vettig överenskommelse skulle hennes anmälan bli verklighet, klargjorde de. Jag bad dem att berätta vilka de var och varför de kommit. Eftersom jag inte förstod vad saken gällde visste jag inte heller hur jag skulle kunna vara till hjälp, lät jag förstå. De gav mig tid att tänka över saken till kvällen och gick sedan därifrån, berättar Aleh Nahorny.

Samma kväll hämtades han upp av polis och fördes till polisstationen i Zavodskidistriktet i Minsk. Väl där lades hot om att åtala honom för våldtäkt till de tidigare anklagelserna om stöld. Polisförhör varvades med förhör ledda av en okänd man i civila kläder och vid ett tillfälle ringde en polis till hans fru och talade i hans närvaro om för henne att hennes man brukade gå till en prostituerad.

Efter det misslyckade värvningsförsöket släpptes Aleh Nahorny.

Källa: Vjasna

Siarhej Androsenka

De lokala myndigheterna i Minsk har avslagit tre ansökningar om demonstrationstillstånd från företrädare för den belarusiska (vitryska) HBT-rörelsen.

De tre aktionerna är planerade till den 17 maj. Två av dem går ut på att informera om den internationella dagen mot homofobi som infaller just den 17 maj. Den tredje riktas direkt mot oppositionspartiet Belarusiska folkfronten, vars vice ordförande Aljaksandr Straltsov tidigare i år kallade HBT-rörelsen för en ”destruktiv kraft” och uppmanade myndigheterna att inte tillåta dess utåtriktade verksamhet.

Ledaren för webb-portalen Gay Belarus – Siarhej Androsenka – konstaterar att motiveringarna till myndigheternas avslag är långsökta. Trots att det bara handlar om små aktioner med upp till tio deltagare anses de störa annan verksamhet. På det stora Bangaloretorget – där tusentals demonstranter normalt får plats – får HBT-aktionen inte genomföras eftersom man just den dagen kommer att plantera om växter i några av torgets rabatter.

- Homofobi är något som förenar oppositionen och regimen. Den förra uppmanar till våld och diskriminering mot HBT-personer, den senare förbjuder all verksamhet som HBT-rörelsen försöker genomföra, säger Siarhej Androsenka.

Källa: Radio Svaboda

Anatol Kuljasjou och Ihar Sjunevitj

Belarus inrikesminister Anatol Kuljasjou har avskedats och ersatts av Ihar Sjunevitj, som utsågs till vice inrikesminister i januari 2012 efter att under flera år ha arbetat inom säkerhetstjänsten KGB. Sjunevitj höll personligen förhör med flera kända politiska fångar i det rättsliga efterspelet till presidentvalet 2010, däribland presidentkandidaten Andrej Sannikau och journalisten Natalja Radzina.

Oberoende bedömare tror att avskedandet av Kuljasjou är resultatet av en dragkamp mellan olika falanger inom regimen, där just ledande personer inom säkerhetstjänsten sedan en tid tillbaka anses ha fått ökat inflytande. Att Kuljasjou inte fått lämna sin post tidigare förklaras med att han visat en mycket stor lojalitet med president Lukasjenka.

Anatol Kuljasjou är uppförd på EU:s sanktionslista över belarusiska statstjänstemän som inte får resa in i EU på grund av att de gjort sig skyldiga till allvarliga människorättsbrott. Kuljasjou ansvarade bland annat för polisinsatsen vid den stora protestdemonstrationen efter presidentvalet den 19 december. Han misstänks också bära ansvar för tortyr.

Källa: Radio Svaboda

Mikalaj Karysjau

Mikalaj Karysjau – vice ordförande i den belarusiska (vitryska) oberoende fackföreningens klubb på företaget Granit – tvingades häromdagen lämna sitt arbete.

I Belarus anställs personal på statliga företag normalt på årsbasis och den som engagerar sig politiskt riskerar att inte få sitt kontrakt förnyat. Enligt kollegorna på fackklubben är det just Karysjaus fackliga engagemang som ligger bakom ledningens beslut att inte förlänga anställningen. Den formella förklaringen är dock de disciplinära bestraffningar som Karysjau fått den senaste tiden, efter sju anmärkningsfria år på företaget. Den oberoende fackklubben avser att gå vidare med ärendet och ta det till rätten.

I slutet på december förra året gick 600 anställda på företaget Granit ur det statliga fackförbundets klubb, med förklaringen att de inte var tillfredsställda med fackets arbete och sina låga löner. Under våren har det belarusiska oberoende fackförbundet istället etablerat sig – där Karysjau alltså fram till avskedet har varit vice ordförande – men den oberoende fackklubben har ännu inte erhållit den registrering som krävs. Förutom Karysjau har en rad andra fackligt engagerade anställda fått sparken från företaget under märkliga förevändningar.

Dagen efter att Karysjau tvingats gå begärde 430 av företagets anställda avsked, med hänvisning till den låga lönenivån på motsvarande 1500-3000 kronor i månaden. Den oberoende fackklubbens ordförande Aleh Stachajevitj hävdar att bolagsledningen tidigare sagt att alla som ville kunde lämna företaget med omedelbar verkan, och att det fanns många som stod på kö för att få överta deras jobb. De som nu har sagt upp sig får dock inte gå tidigare än vad uppsägningstiden medger, har företaget enligt Stachajevitj låtit meddela.

Talesmän för Granit förnekar samtidigt att företaget alls skulle ha drabbats av massuppsägningar av detta slag.

Källa:  Chartyja 97

Valjantsin Stefanovitj Foto: Radio Svaboda

Människorättscentret Vjasnas vice ordförande, Valjantsin Stefanovitj, har anmält Alena Siamak – domare i Minsks centrala distrikt – för grovt brott mot gällande lag. Bakgrunden är att Siamak i slutet på mars mottog en överklagan som Stefanovitj inlämnat med anledning av att han belagts med utreseförbud. Översyn av denna typ av ärenden skall enligt belarusisk (vitrysk) lag inledas inom en månad och den tidsgränsen har passerats med god marginal. Stefanovitj har därför begärt att ett disciplinärt mål mot Siamak skall resas och att hennes underlåtenhet att följa gällande lag prövas av rätten.

- Detta är en fortsättning på det experiment som jag inlett sedan man, utan stöd i lagen, har fråntagit mig min rätt att resa ut ur landet. Syftet är att ännu en gång visa upp hur vårt så kallade oberoende rättsväsende egentligen fungerar. När jag har uttömt alla de möjligheter som ges på det nationella planet tänker jag vända mig till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. Jag har belagts med utreseförbud, uteslutande på grund av att jag verkar som människorättsförsvarare, vilket är ett flagrant brott mot internationella överenskommelser om medborgerliga och politiska rättigheter, säger Stefanovitj.

Att Valjantsin Stefanovitj tillhörde den grupp av regimkritiker som satts upp på regimens svarta lista stod klart den 11 mars. Stefanovitj, som var på väg till Litauen tillsammans med fru och barn, förvägrades då att passera gränsen, och av den belarusiska gränspolisens förklaringar framgick att hans namn fanns upptaget i databasen över personer med utreseförbud.

Källa: Vjasna

Enligt vittnesuppgifter gav inte polisen någon förklaring till gripandena. Sent på kvällen lyckades Simbirou dock via telefon från polisstationen meddela att han anklagades för att ha svurit och viftat med armarna och därmed skulle ha gjort sig skyldig till olydnad mot polisen.

Simbirou dömdes till tio dagars fängelse efter den demonstration som ägde rum i Minsk den 26 april och hade alltså just avtjänat detta straff när han greps på nytt. Under tiden i fängelse genomförde han en kort hungerstrejk i protest mot domen och hävdade att han blivit misshandlad i samband med gripandet.

Källa: Radio Svaboda

Aktionen väckte jubel hos övriga demonstranter, men uppskattades inte av polisen, som nu sedan en dryg vecka aktivt söker efter Ameltjanka för att kalla in honom till förhör. Bland annat bevakas hans lägenhet kontinuerligt av poliser.

Källa: Vjasna

Siarhej Kavalenka, foto: svaboda.org

Under vistelsen på ett psykiatriskt fängelsesjukhus fick inte den politiske fången Siarhej Kavalenkas anhöriga några brev ifrån honom. Till Kavalenkas fru Alena förklarade läkarna att det berodde på att sjukhuset saknar censorer som kan kontrollera de intagnas korrespondens.

Kavalenka har avbrutit sin hungerstrejk men Alena Kavalenka anser inte att läkarna följt upp hennes makes hälsotillstånd tillräckligt noggrant. Sjukhusets vakter förvägrade henne att överlämna varor och mediciner som hon bedömer att han är i behov av. Det faktum att hon inte fått några brev från honom gör henne extra bekymrad.

Tvångsvård på fängelsesjukhuset varar normalt under en period av minst 24 dygn. Det betyder under nuvarande omständigheter att intagna berövas möjligheten till korrespondens med vänner och anhöriga under en knapp månads tid, påpekar Alena Kavalenka.

Källa: Chartyja 97

Enligt människorättsförsvararen Raman Kisljak – som tillhör den grupp som står bakom kravet på att Belarus skall ansluta sig – visar utrikesdepartementets svar att man helt enkelt inte har förstått konventionens innebörd. Myndigheterna hänvisar till lagar mot ”kidnappning” medan konventionen reglerar åtaganden kring ”påtvingade bortföranden”, vilket är något i grunden annat. Enligt den definition som konventionen använder rör det sig i det senare fallet om frihetsberövanden som direkt eller indirekt sanktioneras av staten. Och när staten är förövare skyddas därmed inte offren av lagen.

I konventionen finns skyddsmekanismer som helt saknar motsvarighet i belarusisk lagstiftning, enligt belarusiska människorättsförsvarare. Där medges exempelvis inte att stater håller sig med hemliga fängelser eller underlåter att föra listor över personer som frihetsberövas.

Källa: Vjasna