Nyheter om mänskliga rättigheter i Belarus

Den diplomatiska krisen

Den senaste tidens diplomatiska kris mellan Sverige och Belarus (Vitryssland) har rönt stor uppmärksamhet i både svenska och internationella medier. Här följer Fokus Vitrysslands sammanfattning av händelseutvecklingen och de diplomatiska turerna parterna emellan:

Siarhej Martynau

I samband med att EU och Östra partnerskapsländerna möttes i Bryssel den 23:e juli skall Belarus utrikesminister Siarhej Martynau ha försökt förmå Carl Bildt att kalla hem Sveriges ambassadör i Belarus, Stefan Eriksson. Enligt Bildt förklarade Martynau att president Lukasjenka i tilltagande grad irriterat sig på Eriksson, bland annat på grund av att han närvarat på möten som oppositionen arrangerat. Carl Bildt avfärdade dock Martynaus begäran och klargjorde att anklagelserna gällde sådant som tillhör ambassadörens självklara uppgifter som representant för Sverige och EU.

Stefan Eriksson tillträdde som ambassadör i samband med att Belarus år 2008 tilldelades en regelrätt ambassad, men har i praktiken varit Sveriges högste diplomatiske sändebud i landet sedan 2005, då han tog över som chef för ambassadens i Moskva sektionskontor i Minsk. Det hör till saken att Eriksson har varit en mycket omtyckt diplomat bland många belarusier, inte minst på grund av sitt uttalade engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter. Att regimen i motsvarande grad har ogillat den svenske ambassadören var inte heller någon nyhet. Under de senaste åren har Eriksson och Sverige flera gånger på olika sätt misstänkliggjorts i belarusiska statliga medier.

Ett av de färskaste exemplen från tiden innan den diplomatiska krisen blev ett faktum, är en artikel i regimens halvofficiella nyhetsorgan ”SB (Sovjetiska Vitryssland) – Belarus Idag”, från den 31 juli. Där pekas Sverige ut som en mäktig och arrogant moralpredikant, vars ”vid första anblicken obegripliga aktivitet” i relation till Belarus förklaras med ”uråldriga imperialistiska traditioner”. Att Stefan Eriksson till skillnad från övriga diplomater i landet behärskar belarusiska förklaras dessutom vittna om ett ”förhöjt intresse” från Sveriges sida, vilket i sin tur tycks utgöra ytterligare skäl att misstänka Sverige – om än något oklart för vad.

Sveriges ambassadör Stefan Eriksson

Artikeln kopplar även samman den svenska staten med den ”nallebjörnsbombning” som den malmöbaserade pr-byrån Studio Total genomförde över belarusiskt luftrum den 4:e juli. Pr-byråns medarbetare lyfte från Litauen i ett lättviktsplan fyllt med plakatförsedda nallar som de lät singla ned i fallskärm efter att på låg höjd ha tagit sig en god bit in i på belarusiskt territorium. På plakaten framfördes krav på att mänskliga rättigheter skall respekteras, och på det hela taget tycktes aktionen inspirerad av liknande gosedjursdemonstrationer som tidigare genomförts av regimkritiker inne i Belarus.

Det råder delade meningar om vilken betydelse Studio Totals aktion har haft i de diplomatiska förvecklingarna. Pr-byrån tog initialt själva på sig hela skulden, eller i alla fall ”äran” – kritiska röster tyckte att de inblandade stoltserade med en kris de egentligen borde lida kval över att ha orsakat, om det nu alls låg till på så vis. Carl Bildt å sin sida förnekade först att det skulle finnas något som helst samband, med hänvisning till att aktionen inte hade nämnts bland de anklagelser som kommit fram i dialogen med den belarusiska parten. Det hade å andra sidan varit märkligt om den hade lagts fram som ett skäl till irritation samtidigt som det belarusiska försvarsdepartementet förnekade att någon kränkning av luftrummet alls hade ägt rum, vilket länge var fallet.

Parallellt pågick emellertid den belarusiska säkerhetstjänstens jakt på medhjälpare, vilket knappast gjorde den officiella hållningen mer övertygande. Redan den 6 juli – två dagar efter Studio Totals tillkännagivande – greps Siarhej Basjarymau, som tidigare hade hyrt ut en lägenhet till svenskarna. En vecka därpå gick fotograf Anton Surapin samma öde till mötes efter att ha publicerat bilder på de omtalade nallebjörnarna på ett nätforum. Båda sitter fortfarande fängslade i KGB:s förvar, anklagade för medhjälp till ”olagligt korsande av Republiken Belarus gräns”.

De fängslade Siarhej Basjarymau och Anton Surapin

Vittnesmål, bildbevis och en tilltagande debatt i oberoende medier gjorde det hur som helst omöjligt för regimen att försöka tysta ned det hela. Det spekuleras kring om president Lukasjenka även kan ha känt sig pressad att agera inför Ryssland, som enligt uppgift bidragit med stora summor för att säkerställa ett effektivt gemensamt luftförsvar och därför rimligtvis förväntar sig att det också skall fungera på ett tillfredställande vis. Den 26 juli erkände Lukasjenka till slut offentligt att det belarusiska luftrummet hade kränkts på morgonen den 4:e juli, men menade samtidigt  att ”flygplanet hade upptäckts i tid”, även om man inte stoppat det – vilket han uttryckligen förklarade sig mycket förvånad över. Lukasjenka lovade hur som helst att de ansvariga skulle straffas och sparkade några dagar därpå två högt uppsatta generaler som pekats ut som skyldiga till misstaget.

Efter ytterligare några dagar, den 3 augusti, blev det så officiellt känt att Stefan Eriksson inte skulle ges förnyad ackreditering av det belarusiska utrikesministeriet. Antagandet att nallebjörnsaktionen sannolikt utgör en del av förklaringen tycks därmed rimlig, och få menar längre att det skulle saknas kopplingar. I det pressade läge som Lukasjenka befann sig i kan han mycket väl ha sett det som ett klokare beslut att agera resolut än att värna om de diplomatiska förbindelserna med Europa. Det vore inte första gången han följde den prioritetsordningen i så fall. Ambassadör Eriksson har som sagt sedan länge varit en nagel i ögat på regimen. Under den tid som gått efter utvisningen har han också utsatts för en ordentlig smutskastningskampanj i statliga belarusiska medier.

Carl Bildt förklarade samma dag att ”Lukasjenko-regimen” med utvisningen av Sveriges ambassadör gjort sig skyldig till ett ”grovt brott mot normerna för relationerna mellan stater”, och svarade omedelbart med att förklara att den tilltänkte belarusiske ambassadören inte längre skulle vara välkommen hit. Dessutom drog man in uppehållstillståndet för två diplomater redan stationerade vid den Belarusiska ambassaden på Lidingö.

På det belarusiska utrikesministeriet ansåg man att Sveriges agerande innebar en upptrappning av konflikten. Utan de två diplomater som skulle utvisas skulle ambassaden enligt ministeriet inte kunna fungera tillfredsställande. Man förklarade att man därför valt att även kalla hem sin kvarvarande personal och stänga ambassaden. I samma veva utvisade man också alla kvarvarande svenska diplomater på ambassaden i Minsk.

EU har fördömt Belarus agerande efter ett möte mellan medlemsstaternas EU-ambassadörer i fredags. Istället för att kalla hem sina egna ambassadörer –­ som man gjorde då Polens och EU-beskickningens ambassadörer utvisades från Minsk i våras – har man valt att ta en diskussion med de belarusiska representationerna i respektive EU-land. Enligt Olof Skoog, ordförande för EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska kommitté, kommer utökade sanktioner gentemot Belarus dessutom att beaktas under de kommande månaderna. Agerandet mot den svenska beskickningen i Belarus kommer att ha betydelse för frågan, enligt Skoog.

Den belarusiska säkerhetstjänsten har kallat de inblandade svenskarna i Studio Totals aktion till förhör, och svenskarna har meddelat att de kan tänka sig att åka om de ges tillförlitliga garantier att inte hållas kvar efter förhöret.

Igår medddelade UD därtill att den svenska ambassaden i Minsk mottagit hot som föranlett departementet att uppmana svenskar i Belarus att vara ”extra vaksamma och iaktta försiktighet”. Vad hotet bestod i har UD dock inte gått ut med.

Källor: DN, BELTA, Chartija 97, Regeringskansliet, Vjasna, EUObserver, Belarus Segodnja


Nästa sida